Länge sedan jag skrev här nu, men här har varit rena cirkusen stundtals, så jag har inte hunnit.
Rensade rabatter och gjorde nya i solskenet under ett par dagar och sista dagen när jag hållt på flera timmar så fick jag nog och sa till Esci, nu struntar vi i detta och går och träna.
Vi gjorde så och han överlycklig, gick kanonbra. Sedan lekte vi med en grön hisklig leksak som han bara älskar. När vi sedan skulle gå in igen och jag tog ett steg ut åt vänster så hände något. Där stod jag och kunde inte sätta ner vänster fot. Gjorde så ont så jag trodde jag dog. Hur jag släpade mig fram till planen mellan ladorna vet jag inte men det gjorde jag på något sätt, där fick jag skrika på Palle för sedan kom jag inte längre.Foten svullnade upp ordentligt så jag kunde inte gå. Fick plocka fram kryckorna ur garderoben och hoppa omkring med. Dock så tyckte inte mina stackars händer och handleder om denna behandling så det fick jag lägga av med och sedan kom jag inte så långt kan jag säga. Tv och dator blev mina följeslagare, fanns inget annat att göra. Kunde inte stödja på foten och har det besvärligt ännu. Katten vet hur träningen för Gyllensten skall gå. Snacka om att man kan bli galen, som jag väntat på detta. Tycker det mesta går i mot nuförtiden, började i radhusen sedan har det bara hållt på och det verkar inte bli bättre.

För fjorton dagar sedan kom minsysters Samojedtik hit för hon skulle vara här under tiden de var i Taihland. Lilla Ebba är nog den piggaste och gladaste samojed jag träffat på. Dessutom skulle hon valpa hos oss, då det var sista chansen för henne att få valpar för ålderns skull. Givetvis sammanföll detta med resan, det är bara så typiskt. Strunt samma sa jag till min syster, inte första valpkullen jag har, har ju haft lite uppfödning på mellanschnauzer tidigare, samt jobbat en del på kennel innan. Hur många hästar jag dessutom förlöst genom åren går knappt att räkna, så jag var inte så ängslig för detta.

Hon flockade in sig galant hos oss, hon kände oss väl innan och varit tidigare hos oss. Har skött hennes hundar tidigare när de varit i Taihland.
Efter att gått över tiden så började valpningen i fredagskväll, blev segt och hon hade svaga värkar och inget hände, så det slutade med att vi tillbringade natten på Läckeby Djursjukhus ihop med en ruskigt trevlig vetrinär och en tjej från radhusen som jobbar där. Första valpen kom tillslut ut normalt ( en riktigt stor flicka som nog var orsaken till att det tagit stopp. Vi visste att det var en till eftersom vi röntgat henne, men Ebba var så nöjd med det hon fått fram så något mer värkarbete bistod hon inte med,så kjesarsnitt blev enda utvägen. Vi var glada att vi inte åkte hem efter första valpen utan på deras inrådan stannade kvar. Det blev en stor tjej till men hon gick inte att rädda tyvär, så detta blev en ruskigt dyr valp.
Det är avigsidan med djuruppfödning i bland.
Den skall heta Dragviken`s Perssons Pingla fick jag SMS om från Taihland. Kul tycker jag.  Nu vaktas hon av sin mamma och gud nåde den hund som försöker komma in i vårt stora rum. Kissa och bajsa gör man fort, för någon kan ju ta mitt barn medans jag är ute.
Den lille är en stor krabat som redan vet vad hon vill. Väga mig, tror du bara då hoppar jag av vågen så det sååå, men söt är hon. Kommer bild på henne, måste bara få in dem i datorn först.
Esci är alldeles förundrad över detta fenomen, men efter lite påpekande från Ebba så har han insett, att lukta på avstånd är det enda man har tillåtelse till och detta respekterar han hundraprocentigt. Tänk om vi hade ett sådant signalsystem med våra hundar, då funnes inga inlärningsproblem inte. Jannica säger att jag skall ha denna bild med när jag tänker på Esci och det gör jag nu så därför så kommer den här
Sängen kallar så jag säger 
See You