Ja det var inte igår som jag skrev här, men i bland så blir allt lite underligt.
Mycket passerat sedan sist och nu är Heffaklumpen hos sin nya matte och husse på sin alldeles egna ö i Stockholms skärgård. Saknaden är oerhört stor efter det lilla vilddjuret och hon har blivit precis så frammåt och på hugget som jag kände hon skulle. Hon styr 3 st andra Samojeder, några katter, två människor och en stackars papegoja. Hon är helt cool och tar livet som det kommer, inte rädd för någonting. Är med matte (som är veterinär) när hon jobbar och det går hur bra som helst. Ja detta lilla liv kommer jag sakna oerhört. Inte så vanligt man fäster sig så vid en hund som vi gjorde vid denna.

Prillerill har nu landat ordentligt hos oss känns det som, hon börjar göra sig hörd och har helt klart lite åsikter om livet hon också. de andraa två hundarna stiger så snällt åt sidan och säger- det blir som madame önskar. esci och prillan leker dock mycket och hon ser verkligen upp till Esci. av denna anledning tränar vi alltid själva så hon får vara med på egen hand utan stöd ifrån honom. Det går väldigt bra faktiskt med henne, nu skall vi dock leka mycket och låta det ta sin tid. Om inget går snett så kommer nog detta bli bra tror jag.

Esci älskart sina skogsvandringar och sin spårning, där är han otroligt duktig nu men det där med lydnad är bara så ruskigt tråkigt. Nu har han lugnat ner sig mycket och bryr sig inte om andra hundar och så längre. han kan en väldigt massa lydnad men han vill inte, tycker helt enkelt det är ruskigt trist. Så jag tror nog jag börjar se saken från en annan synvinkel med honom, även om det smärtar mig oerhört för han är duktig i momenten, men han måste ju också tycka det är kul. annat är det när spårselen kommer fram då lyser ögonen på honom och då får han ruskigt brått att få komma med.
Älskar honom ändå, han är så rolig och är en riktig personlighet och han älskar sitt Skrivargärde och sin skog. så då får det bli så.

Hundarna fått en egen pool och det har de uppskattat i värmen. Esci är alldeles galen i den och plaskar som en barnunge.

 
Zimba är fortfarande igång och han tycker livet är värt att ta del i, dock ser man på honom nu att han börjar bli gammal den lilla gubben och vi får vara tacksamma för alla de år vi haft med honom och alla de härliga stunder han gvit oss genom åren. Livet började inte så bra för honom men jag tror han haft glädje av de år som vi haft honom. så vi får hoppas vi får ha honom kvar ett tag till i allafall.

Coachuppdragen börjar komma in och det blir en del tid som måste läggas på detta, men det är ruskigt kul.
Nu är det lite stilla med SBK men inte helt, kan vara bra att få andas någon gång. Är nog snart full sula igen så vilan blir nog inte så lång.
Tråkigt är bara att det blivit en annan anda, alla skall ha betalt för allting som de skall göra och det är så mycket krångel,man blir så trött och undrar
hur folk tänker ibland. Men hela samhället är ju likadant så varför skulle detta blivit förskonat. detta är säkert något vi kommer att få leva med. man lär sig dock en del och ser om sitt hus utefter detta.
Nej nu får ni ha en skön dag utan åska förhoppningsvis, så hörs vi