Ja, så är det klart, det blev valpning med buller och bång, vilket slutade på Läckeby Djursjukhus med kjesarsnitt mitt natten( så förvånad jag blev). Allt för att det skall krångla. Det blev två tikvalpar, dock blev det en kvar. En stor tikvalp på 550 gr. Den största Samojedvalp jag sett. Vi döpte henne till Heffaklumpen Full av liv och har bara haft en enda sak i sitt lilla huvud, äta och sova men inte sov hon hos mamma inte, nej mitt i valplådan alldeles för sig själv. Hon sov som en stock om dagarna och höll hov om nätterna. Då åt hon och smaskade och sedan höll hon låda. Hon var inte tyst någon längre stund, ibland gav hon upp tjut så extramatte som sov i soffan under denna tiden (för att finnas till hands om hon hamnade i klämm)stod som ett spjut i soffan och trodde hon satt fast någonstans. Normalt sett brukar valpar kräla runt i denna åldern men inte Heffaklumpen inte, hon halvstog på sina ben och knölade sig runt i valplådan under ljudliga protester för att tillslut stupa i ett hörn någon stans. Ibland klättrade hon över Ebbas framdel och damp ned på andra sidan mycket irriterad och talade ljudligt om det också.

Bar någon mer än matte henne så protesterade hon ljudligt för att tystna när hon kom tillbaka till mig. Det sägs att socialiseringen börjar senare men vill nog inte hålla med om det riktigt efter detta.Haft valpar förrut men denna var en upplevelse måste jag säga, liknade inte något annat. Esci och Zimba var väldigt förundrade över henne, men mamma Ebba klargjorde bestämt vad hon tyckte om deras intresse, de diskuterade inte ens med henne, närmade sig inte ens valplådan när Ebba var ute . Där kan man tala om signalsystem, tänk om vi hade hälften med våra hundar, då funnes inga problemhundar.

Om inte Heffaklumpen varit bortlovad till en annan Gunnel i Stockholm, så hade hon inte lämna Skrivaregärde, det kan jag försäkra. Även husse var såld och höll på att slita ut mobilkameran på henne. Även Li var förälskad i henne fast hon inte bor hemma längre. Men hon får det nog bra i Stockholm för där skall hon bo hos en veterinär som bor på en alldeles egen ö, så bättre kunde det inte bli.

Sorgen var stor på Skrivaregärde när hon åkte hem och det tog emot att lämna henne, men så är livet. Vi tänkte nästan kidnappa henne.
Hon skall dock heta Dragviken`s Perssons Pingla, så lite blir kvar av där hon föddes. Kul tycker jag.

Prillerill har kommit

I tisdags anlände Prillerill för att stanna. Det är den mest feminina lilla Samojdetik jag sett. Min syster tagit tillbaka henne för hon mådde inte så bra där hon var. Hon är 15 månader, pigg och glad men har aldrig haft roligt. Det syns för hon kan inte leka utan undrar förvånat vad jag håller på med. Så det jobbar vi med just nu, att ha kul. verkar inte ha svårt att  lära  sig saker, men det får vi ta längre fram. Hon har redan gjort bekantskap med klubben, vilket verkade positivt. uppförde sig bra men var nyfiken och det är inte fel. Hon tyckte Esci var ett riktigt monster när hon fick se honom för han har fått Hotspott igen och springer kring i tratt, vilken svänger när han springer och så blir ljuden väldigt konstiga i den när han skäller. Men hon vant sig och de är så goda vänner alla tre.
Kul att se vad som går att göra med henne så småningom.

Dags för hundrastning.

Vi hörs!
                                         

             

Länge sedan jag skrev här nu, men här har varit rena cirkusen stundtals, så jag har inte hunnit.
Rensade rabatter och gjorde nya i solskenet under ett par dagar och sista dagen när jag hållt på flera timmar så fick jag nog och sa till Esci, nu struntar vi i detta och går och träna.
Vi gjorde så och han överlycklig, gick kanonbra. Sedan lekte vi med en grön hisklig leksak som han bara älskar. När vi sedan skulle gå in igen och jag tog ett steg ut åt vänster så hände något. Där stod jag och kunde inte sätta ner vänster fot. Gjorde så ont så jag trodde jag dog. Hur jag släpade mig fram till planen mellan ladorna vet jag inte men det gjorde jag på något sätt, där fick jag skrika på Palle för sedan kom jag inte längre.Foten svullnade upp ordentligt så jag kunde inte gå. Fick plocka fram kryckorna ur garderoben och hoppa omkring med. Dock så tyckte inte mina stackars händer och handleder om denna behandling så det fick jag lägga av med och sedan kom jag inte så långt kan jag säga. Tv och dator blev mina följeslagare, fanns inget annat att göra. Kunde inte stödja på foten och har det besvärligt ännu. Katten vet hur träningen för Gyllensten skall gå. Snacka om att man kan bli galen, som jag väntat på detta. Tycker det mesta går i mot nuförtiden, började i radhusen sedan har det bara hållt på och det verkar inte bli bättre.

                                                                   

För fjorton dagar sedan kom minsysters Samojedtik hit för hon skulle vara här under tiden de var i Taihland. Lilla Ebba är nog den piggaste och gladaste samojed jag träffat på. Dessutom skulle hon valpa hos oss, då det var sista chansen för henne att få valpar för ålderns skull. Givetvis sammanföll detta med resan, det är bara så typiskt. Strunt samma sa jag till min syster, inte första valpkullen jag har, har ju haft lite uppfödning på mellanschnauzer tidigare, samt jobbat en del på kennel innan. Hur många hästar jag dessutom förlöst genom åren går knappt att räkna, så jag var inte så ängslig för detta.

 

Hon flockade in sig galant hos oss, hon kände oss väl innan och varit tidigare hos oss. Har skött hennes hundar tidigare när de varit i Taihland.
Efter att gått över tiden så började valpningen i fredagskväll, blev segt och hon hade svaga värkar och inget hände, så det slutade med att vi tillbringade natten på Läckeby Djursjukhus ihop med en ruskigt trevlig vetrinär och en tjej från radhusen som jobbar där. Första valpen kom tillslut ut normalt ( en riktigt stor flicka som nog var orsaken till att det tagit stopp. Vi visste att det var en till eftersom vi röntgat henne, men Ebba var så nöjd med det hon fått fram så något mer värkarbete bistod hon inte med,så kjesarsnitt blev enda utvägen. Vi var glada att vi inte åkte hem efter första valpen utan på deras inrådan stannade kvar. Det blev en stor tjej till men hon gick inte att rädda tyvär, så detta blev en ruskigt dyr valp.
Det är avigsidan med djuruppfödning i bland.
Den skall heta Dragviken`s Perssons Pingla fick jag SMS om från Taihland. Kul tycker jag.  Nu vaktas hon av sin mamma och gud nåde den hund som försöker komma in i vårt stora rum. Kissa och bajsa gör man fort, för någon kan ju ta mitt barn medans jag är ute.
Den lille är en stor krabat som redan vet vad hon vill. Väga mig, tror du bara då hoppar jag av vågen så det sååå, men söt är hon. Kommer bild på henne, måste bara få in dem i datorn först.
Esci är alldeles förundrad över detta fenomen, men efter lite påpekande från Ebba så har han insett, att lukta på avstånd är det enda man har tillåtelse till och detta respekterar han hundraprocentigt. Tänk om vi hade ett sådant signalsystem med våra hundar, då funnes inga inlärningsproblem inte. Jannica säger att jag skall ha denna bild med när jag tänker på Esci och det gör jag nu så därför så kommer den här
Sängen kallar så jag säger 
See You

Nu är det färdigt igen, det snöar och jag som trodde äntligen vintern var över, men vad jag bedrog mig.
Hemkommen efter tre dar i Stockholm, skönt med att vara hemma igen.
Roligt att åka men skönt att komma hem igen. Ingen rolig hemresa, snön vräkte ner men det höll sig över nollan som väl var. jag åkte bil mellan Stockholm och Alvesta och sedan tåg. På stationen mötte två glada hundar som inte kunde vara när nog. Roligt att komma hem när de blir så glada.

Var trevligt att träffa Coachinggänget igen, vi har kul. Kyddigeholm är fantastiskt, hoppas SBK kan hålla kvar det. Fågelsjön som finns på ena sidan har ett stort innehåll av fågel och nu hade tranorna kommit de hördes hela kvällarna och mornarna. Ståtliga fåglar.

Hundar av alla sorter, trevliga människor, en underbar personal som gör allt för att alla skall må bra. En stund i pubben på kvällarna med ett glas vin och en massa hundsnack, kan det bli bättre, tror inte det. 
På lördagseftermiddagen så hade vi besök av Fredrick Steen ( HundCoachen på TV). Fick en hel annan uppfattning om honom nu än jag fått på Tv:n. Han var riktigt bra faktiskt.  Gick nog inte hem riktigt hos alla bara, men visst hade han rätt.
                                  

Sedan hade vi D-HUS Konferance under slutet av lördagen och på söndagen fram till 15.00
D-HUS eller D-RUS, ja det är frågan det. Kan inte bestämma mig faktiskt.
Skall dock åka på D-HUS konferance om två veckor, skall bli kul.

Visste väl att Jannica skulle bli ruskigt nyfiken på Pillerill, bara viste det.
Jo ni Jannica och Peter, visst är det en katt. En riktigt ful Skrivargärdekatt med krokiga morrhår och svart svans. Något att bita i skall jag säga Hmmm
Får se hur det går men det lutar nog åt det hållet om det går att lösa.
Vi syns

Sent i eftermiddags anlände Prillerill. Något förvånat men ändå!

Stor uppståndelse, räkna med det.

 
Pillerill! Vem eller vad är det? Ja, det kan man fundera på en stund!
Tänk så det knakar , tror aldrig någon kan lista ut det.
Inte ens Jannicka........
VI HÖRS HA DET

I dag verkar det som om det äntligen kan tänkas det är en chans att det skall kunna bli vår igen. Sex grader varmt och fåglarna kvittrar,det ger en skön känsla. Den första staren kunde skådas i morse och det är ett säkert tecken.
I går var jag,Jannica och Lars på distriktets årsmöte i Vetlanda. Sonja från Ölands Bk åkte med oss också. Vi hade en munter resa både upp och hem måste jag säga. Stackars Lars, han hade det inte lätt med tre damer i bilen vars munnar gick som på beställning. Dock överlevde han som väl var, men han hade nog lite skoskav i öronen när han kom hem.
Jag var tillfrågad om jag ville gå in som supleant i distriktstyrelsen och det kändes som en utmaning, så jag tackade ja. När vi åkte hem var jag dessutom sammankallande i Distriktets Hussektor, ja jag säger då det. Tur att Carina Karlsson från Tranås är med för det behövs nog lite hjälp för att komma in i det jobbet. En utmaning, men en spännande sådan, så 2009 känns som om det är räddat på något vis. Ja, jag säger bara det.
I dag är det styrelsemöte i Kalmar Bk vid 15.00 och sedan skall vi till pappa och fika.
Esci var på klubben i tisdagskväll och vi skulle träna, vet inte vad som hände riktigt men någon form av spel fick han, kanske varit en löptik där för han tjöt och hade sig, kan inte säga utan man blir lite frustrerad när detta händer. Annars är han duktig.
Vi spårade med Lotta  härom dagen och då gick han ett spår som gick över olika terängförhållande och väg. Tog fem apporter + slut och 7 vinklar. Kanonduktigt. man blir glad faktiskt.
Snart dags för Gyllenstenkursen på två dagar, skall bli kanonkul tycker jag. Nu har Escis hotspot givit sig tillkänna igen och jag blir snart galen på detta. Inte en sådan sommar till som förra, för då faller all träning igen. Då vet i katten om jag inte tappar sugen. Men man får väl se positivt på saken och hoppas på det bästa.
Så har fällningen på liten vit samojed kommit igång och det är så kul så.
Hela huset som en pälsboll, sedan kamma och kamma och hoppas på att det skall gå fort. Få ge honom ett varmbad snart, då brukar det släppa ordentligt men är lite för tidigt ännu.
Snart flyttar Ebba en annan liten vi Samojeddam in på Skrivargärde i tre veckor då matte och husse skall åka till Thailand. Under tiden skall Ebba passa på att valpa också. Det var länge sedan en sådan händelse ägde rum i det personska hemmet, skall bli kul faktiskt men lite spännande, var ju som sagt ett tag sedan.
Nu skall jag ut i solen och träna sedan till styrelsemötet.
Vi syns

Så blev det riktig vinter även i södra Sverige, vilket inte alls var nödvändigt.
När det inte ens närmar sig nollan på dagtid utan ligger på nästan minus 7 grader, då är det vinter. I går natt var här ruskigt kallt, närmare 20 grader.
Var rätt kallt i kväll med, men det verkade vända så när jag gick upp till datorn hade det stigit till minus sju grader, det var 13 från början. Kanske lugnar ner sig lite med kylan nu får vi hoppas, gillar den inte.
Zimba tycker äntligen temperaturen börjar komma på sin rätta nivå. esci däremot får lätt köldkramp om det är jättekallt och han går mycket i djup snö. Om han håller igång riktigt så slipper han det. Vet ej vad det beror på.
Vi tränar varje dag för fullt nu Esci och jag, går rätt bra faktiskt. har hittat ett utrymme i den ena ladan, där golvet består av torr sand blandat med grus, där är jättebra att träna när det är så kallt. Inte så jobbigt för hunden att ligga ner, finns nämligen ingen snö där.
Det är inomhus med belysning. Är man ensam och tränar så går det bra, inkallningar får man göra ute för utrymmet är lite för kort för det. Nu ger vi oss inte, träningen skall hållas igång för nu skall vi tävla.
Esci tycker det är jättekul också verkar det som.
Vi brukar träna i hop med Lotta och hennes schäfer Tracy, det gillar verkligen Esci. härom dagen så lekte de villt på åkrarna utaanför oss. esci tycker det är så kul att springa och leka med Tracy. Hon är snabb och smidig så han kan inte komma i fatt henne och det gör honom frustrerad, dock har de väldigt roligt. Var på Läckeby djursjukhus härom kvällen på föreläsning om rehablitering och friskvård för hundar. Var intressant och nu kan man tydligen få komma dit och låta hunden få vattenträning i förebyggande syfte och det skall jag göra tänkte jag. Kan vara bra för hans leder, då det inte är så lyckat med cykelträning för hans armbågar. Skall bli roligt att se vad han gör när vattnet börjar stiga runt hans fötter.Tror det går bra.

Skall i fortsättningen testa att ge både han och Zimba Hills J/d foder, då det är väldigt bra för lederna. Blev faktiskt en del fundersam när jag lyssnade på veterinären på Läckeby. Skall dock inte sluta med blötfodret utan ge en del av det också. Får se om hans pluttar på hakan håller sig borta, gör de inte det så får jag gå tillbaka till enbart blötfoder + glukosamin. Hoppas dock på det bästa. tror detta Hills är bra för lederna. de kan behöva det bägge, då Zimba börjar bli till åren kommen nu.
Jag har hela hösten och vintern matat utefåglarna och nu när det är så kallt så har vi fått hit varenda fågel i hela skogen. De väntar i träden varje morgon och försvinner inte förrän det mörknat på kvällen.
Man tycker synd om dem när det är så kallt, får mata dem ordentligt.  

Sängen kallar känns det som så jag säger
Vi hörs 

Så har det hänt, eländet som jag hoppades inte skulle dyka upp. Snö hela dagen, inte nödvändigt alls vill jag påstå. Dock är det kanske tur att vi inte kan styra vädret för har det aldrig blivit konflikter här på jorden så bleve det nog då. Det finns dock en bra sak med snön även om man inte skulle kunna tro det. Det blir ljusare ute på kvällarna när man skall ut med hundarna och det gör ju ingenting.
Tränat lydnad med han på bilden här i dag och det gick så bra, man blir så nöjd och hoppas han får hålla sig frisk nu,det är han värd efter allt krången som varit med honom i hela hans uppväxt. Vetrinärpärmen är tjock och det gör absolut inget om den inte blir tjockare nu, räcker så gott som det är. Vi kan väl få segla lite i medvind någon gång också. Hundarna blir precis galna av snön far runt som tokingar och rullar sig och står i. Zimba samojeden röstar stenhårt på att få sova ute, han tycker att det äntligen blivit väder för honom. Matte tycker däremot inte att det är någon god idè utan han får snällt stanna inne. Han försöker på alla vis att ta sig ut även om vi nyss varit ute en längre stund.
Man är väl polarhund vet ja, tycker Zimba, sedan att man aldrig sovit ute vintertid, ja det är en helt annan sak.              
Morgondagen startar med skottning *suck* men det finns bara en som fixar det just nu, så vad gör man. Sådant behövde man inte bry sig om på det andra stället och det var en helt klart bra grej. Dock uppväger det goda här sådana nackdelar. So far i alla fall. Får hoppas det inte kommer alltför mycket snö till . Nu börjar man vänta på solen och lite värme i stället, absolut ingen mer snö.

Morgondagen blir jobbig så bäst att dyka ner ett par timmar nu så jag säger
Vi Hörs      

Ja, då var det dags för en runda här igen, var allt ett tag sedan jag var här sist. Sjukdomar lagt hinder i vägen men nu får det bli ett inlägg. Vintern har hitills varit väldigt vänlig förutom ett par gånger, men på det stora hela rätt bra. Skönt är det för det är så härligt att ta hundarna med sig och vandra ut i skogen, bara gå dit näsan pekar och sedan hoppas man tar sig ut igen. Har ju inte bott här så länge så är inte så välkänd med terrängen ännu. Kallhyggen finns det gott om på sina håll här och rätt som det är så är man mitt uppe på ett och man måste kämpa sig igenom. Man blir så frustrerad när man ser hur galant hundarna sveper över dem, vänder sig om och tittar på en precis som om de ville säga -Hallå där, är du lat eller, kom igen nu då.
Ja då får man erkänna att människan är nog rätt underlägsen de fyrbenta trots allt. Remautiska fötter gör deffenitivt inte saken bättre, men det är bara att kämpa på, enda sättet att hålla sig gående. Ett tag såg det kärvt ut men det blivit en del bättre, kanske den nya medicinen, så länge det varar.
Nu tränar vi ordentligt varje dag och han är duktig, blir så glad.

Gamle Zimba kämpar på och kan inte förstå varför det skall vara förbjudet att jaga, halva livet ju. -- Det finns ju så spännande grejor i skogen och varför går man annars ut där för. Gräva efter möss är ju kul de också och då blir inte matte lika arg på, så det har jag blivit expert på  skall ni tro sa Zimba.

Hon matte alltså bara pratar om sina eländiga vildsvin, när vi är ute, inga problem säger jag, vi fixar dem Esci och jag om de kommer..Detta tror inte människan på, konstigt va. Jannica är också rädd för dem,
typiskt tjejer säger jag. Skall ta upp saken med Hobbe tror jag. Hmmm

Härom dagen lade jag ett rakt spår åt Esci med en massa apporter på och han spårade som en gud och tog dem allihop, var nog en 12 stycken tror jag. Då är han nöjd, det ser man på honom. Så nu är det väl katten om det inte skall lyckas. Tror det gått troll med att tävla med Esci på något vis. Nu skall vi dock få till det, har jag bestämt om hälsan håller i sig.

Esci skaffat en ny tjej, denna gång en Schäfertik som han är så förtjust i.
Är hans nya träningskompis och de har dessutom vuxit upp tillsammans.
På fredag skall vi köra tävlingsträning vad gäller lydnad och det behövs faktiskt för man blir så annorlunda när man kommer in på plan. Konstigt trots man hållt på länge så går nervskakningarna innan man skall tävla  aldrig över.

Får snart åka ner och träna lite med Jannica , var länge sedan. Kan behöva lite skäll i bland. Esci bara dyrkar dem, framförallt Peter, vet inte vad han gör med honom. Det är hans bästepolare.

Nu väntar sängen men
Vi Hörs