En uppgift här i livet som Esci sätter stort värde på, är att efter morgonturen(kissrundan) som inte är så lång, då klockan är tidig, är att ta med morgontidningen till matte. När rundan är över springer han och sätter sig under postlådan, ivrigt väntande på husse. tar sedan tidningen i högsta hugg och springer in till matte som gör frukost. Med strålande och ivriga ögon dimper han ner framför Matte i värsta IPO stil med huvudet upptryckt
på matte framifrån. Tack vad du är duktig säger matte och byter med en liten godbit. Morgonen är räddad för Esci. Sådan sorg det var den morgonen då de glömt tidningen och vi ingen fick. Han kunde inte förstå varför han inte fick någon tidning, han puttade på brevlådan och tittade på husse med stora ögon precis som han sa  - hallå där du glömde faktiskt något här.
Han var rent bedrövad. Alltid lika roligt att springa till bevlådan för att kika om det kommit någon mer post. På morgonen är det dock inte något alternativ för den lille herrn, för då skall det bara finnas en tidning där.

 I går var Lotta här och vi tränade med hundarna. Det gick över förväntan faktiskt. I vår skall jag tävla, var så säker. Bara vi får vara friska här så skall det bli av. Börjar bli dags faktiskt men han varit väldigt okoncentrerad länge, sen när det började funka riktigt bra, ja då kom denna evinnerliga flytt som aldrig blir klar, Kämpar med vissa bitar av den ännu. sedan kom  lite sjukdomar till det, så det blev inget gjort då heller. MEN i vår skall det ske för han är duktig.

Sedan får vi se hur det går.
Var och spårade med honom i helgen som var, och jag aldrig sett en sådan lycklig hund, så på Fredag tar vi ett nytt spår.

See You

      

Trots alla bekymmer och all ovisshet så går livet vidare. Får hoppas det stannar här nu och att det kan ljusna lite på alla fronter.Året som gått har inte varit det mest positiva jag upplevt och början av detta blev inte så ljust det heller med sjukdomar och elände. Vi får hoppas det har kommit till streck nu och att solen åter börja lysa. En positiv sak har det ändå fört med sig, vi har börjat tänka i andra banor vilket är otroligt nyttigt. Skönt är dock att vi sluppit så mycket snö och oväder så här långt i vinter. Ljuset har dessutom börjat återvända och det är härligt. Människan är en ljustörstande varelse och lever upp när ljuset kommer. Ser fram mot våren för den måste vara otroligt fin där vi nu bor mitt upp i naturen. Det är så obeskrivligt skönt att bara vandra med hundarna rätt ut i naturen och njuta av tystnaden. att i den lilla snö som varit kunna följa skogens vilda invånare. Se de små fåglarnas ivriga kamp vid fågelborden för att överleva. Otroligt att dessa små duniga nystan klarar 20 graders kyla utan att frysa ihjäl. Där vi bor så kan man hitta spår efter rävar,harar,råddjur,älgar och sist men inte minst dessa vildsvin(dem gillar jag inte), mötte ett helt gäng för ett tag sedan när jag var ute med hundarna. Vi stod still i flera minuter och stirrade på varandra, inte utan hjärtat slog lite extra slag. de gav mig tillslut en föraktfull blik och vände på klacken och vandrade i väg. Inte alla hundar kommer lika enkelt undan dem. Hörde i dag om en hund som är bror till en hund vi brukar ha kontakt med då och då. Brodern hade blivit omringad av vildsvin och fått sådana skador så han dog av dessa.
Nej vildsvin skall man inte negligera utan ta på största allvar.

I morgon skall Esci och jag ut och spåra med en kompis och hennes hundar. Skall bli kul för det var ett tag sedan. Förhoppningsvis så kommer vi ut men osvuret är bäst för jag fryser så i kväll och har ont i halsen, så man vet aldrig.

Då har USA fått en ny president med allt vad detta kan innebära. En hel
värld håller andan och lägger sin tilltro till honom. Kan inte vara lätt att tillträda en sådan post med alla dessa förväntningar på sina axlar. Det är bara att önska honom lycka till och att han når framgång med sina handlingar.Allt som händer i USA återspeglar ju sig över hela klotet så även här hos oss, så stå på dig Obama världen behöver dig.
Vi hörs

Efter en tid som varit mycket jobbig och full av oro, så hoppas vi nu att det vänt till en lite ljusare sida på 2009. Ingen skall säga att ingången av 2009blev bättre än vad 2008 varit. När man trodde att allt äntligen lugnat ner sig och att man skulle kunna börja andas ut så kom nästa smäll. Inte så dålig heller. En i familjen blev plötsligt sjuk och fick åka in på sjukhus två gånger efter varandra. Oron blev stor men vad gör man? man får vackert hänga med och hoppas på det bästa. Hitillsdags verkar det som om det efter gång två ännu så länge håller sig i skinnet. Frågan är bara, kommer det att hålla för framtiden eller vad står vi nu. När vi flyttade hit så räknade vi inte med att någon skulle bli sjuk med allt vad det innebär. Tur att hundarna finns så man har någon att prata med när det blir för eländigt. Promenader ute i markerna med en lycklig rottweiler som kan springa och leka som han tycker på livar åtminstone upp för stunden. Som väl är så har Esci inga som helst dragningar åt att jaga villt, utan han håller sig till matte. Han är väldigt nyfiken och tittar stort, men han skulle inte drömma om att springa efter (som väl är). Zamojeden har dock inga som helst skrupler vad det anbelangar, så han får man ha kopplad när man är utanför gården. Zimba Samojed har dock börjat bli lite gammal nu och hans dåliga start på livet börjar nog hinna i fatt honom. Han hänger inte med i svängarna som han brukar göra. Hörslen har allt blivit en hel del sämre och hans dåliga högerben börjar göra sig påmint mer och mer, så vem vet hur länge det  hela håller. Detta gör mig väldigt sorgsen,för den lille vite har alltid legat mig varmt om hjärtat. Glädjen att jag lyckades ge honom ett lyckligt liv med även tävlingsframgångar från den dåliga start som han hade. En gulfärgad smal liten individ som drog för kung och fosterland i kopplet och som inte litade på folk överhuvudtaget. Inte för att han har dåliga nerver eller så utan för han helt enkelt inte haft anledning att lita på människor som alltid sviket och behandlat honom illa. Det mentala är det inget fel på har vi konstaterat under de år vi haft honom, men tappar man förtroende för de människor som man kommer till som valp, ja då går det illa. Glömmer aldrig när han togs tillbaka hit till Kalmar för att tas bort av min syster som fött upp honom. Vi kan väl testa en månad här hos oss sa vi och se hur han är. Så gjorde vi och han skötte sig exemplariskt och var en gudasnäll och go hund, så här fick han bli kvar resten av sitt liv. Vi haft mycket roligt Zimba och jag under åren som gått och detta gjort mig så glad att kunna ge honom ett liv utan ängslan. Han vågade inte äta när någon såg på ej heller dricka vatten när någon var i närheten utan gick omedelbart väck när någon tittade på honom. I dag är detta helt väck och det känns skönt. Han är mattes alldeles egna lilla hund, för i hans ögon så finns bara matte och han gör allt vad han kan för att vara närmast sin matte.
När man tänker på detta och vet att det slutat lyckligt för honom och sedan tänker på alla hundar som lider i tysthet då blir man beklämd. Då ställer man sig gärna frågan, med vilken rätt behandlar vi djuren som vi gör. De är levande varelser de också precis som vi och våra barn.
Något att tänka på!!!!!!!!              
Vi hörs

Vaknade i morse och konstaterade att det varit 20 grader kallt under natten. Helt otroligt, inte hänt på många år. Var lite segt att komma igång
för jag gillar inte kyla längre sedan mina leder börjat bråka. Efter frukost och ett besök så  blev det en snöig skogsrunda i allafall. Temperaturen hade haft vänligheten att stiga till runt ett par minus bara och det kändes nästan som om det var vår. Vi har ju inte bott här så länge ännu, så det finns alltid nya stigar att upptäcka med förhoppning om att slippa möta vildsvin som det finns gott om här tyvär. Snön låg vit på alla granar som man skulle ta sig igenom, så det blev ett och annat skrik när snön letade sig ner innanför kragen. Bara sååå kallt. Vi kom till en öppning där en massa ved var uppsågad i travar med korrigerad plåt över. Detta tyckte esci och Zimba det var jätteroligt att springa på. Ju mer det gungade och lät, desto roligare hade de.Efter ett tag så vände vi näsan hemmåt igen för det började kännas lite blött innanför ollen. Det är roligt att se hur Esci fungerar i skogen när han får gå lös. Han stannar till vid korsande spår men tar ingen större notis om dem utan fortsätter frammåt. Detta ser man tydligt när det är snö. Skönt att veta, härrom morgonen mötte vi ett råddjur och Esci tittade upp och sedan fortsatte han frammåt precis som om han tänkte. Okej här står ett råddjur... än sen då?
Det är annat med Zamojeden. oj vad det skulle gå undan om han bara fick en chans. Där ser maqn hur viktigt det är att få valparna från början så man kan lära dem rätt och fel från början.
I kväll blåser det riktigt hårt här och det är absolut inte nödvändigt tycker jag, allt blir så utkylt. Men man får väl vara glad temperaturen steg innan blåsten kom. hade inte varit kul med 20 grader kallt och denna blåst.
Så är helgerna över och allt kan återgå till normalt igen. Julgrejerna skall ner och granen ut. skall bli skönt, måste fixa gardiner till 3 fönster bara och en del lampor till fönstren.
Tränade Esci i dag lite och det gick bra.

See You 

Mycket länge sedan jag var här nu. Här har hänt en massa både positivt och dåligt. Skönt är dock att helgerna går mot sitt slut och det blir normalt. Det år som vi nu lämnat har varit ett av de värsta i mitt liv och hoppas verkligen att det är slut på allt elände nu. Kulmen nåddes precis innan nyår, så nu får det vara nog. När nöden är som störst är det verkligen skönt att veta att man har verkliga vänner som bryr sig. Tack Jannica och Peter för omtanken och stöttningen i en jobbig situation. Det värmde oerhört. Tack Jannica för en trevlig Nyårsafton med vår lite underliga aktivitet. Dock var det trevligt och maten god. Kändes skönt att slippa sitta här hemma.
Otroligt egentligen men vi hade fem hanhundar i samma hus och en tik. Inte ett ord de gruffade på en hel natt och kväll. Så visst går det om man bara inte gör någon affär av det. Tack ännu en gång.

Här har kylan satt klorna i oss ordentligt. När jag var ute med hundarna sista gången var det 15 minus och det känns faktiskt lite kallt så att säga. Polarhunden Zimba tyckte det var helt ok med lite kyla men Rottweilern Esci fick köldkramp i baktassarna, så där ser man att det påverkar dem hur de är utrustade av naturen. Varför är man inte född i ett varmare land och varför i all världen har man inte flyttat ifrån detta kalla land för. Människan är inte skapt för dessa temperaturer, definitivt inte min remautism i alla fall. den blir så mycket värre.
Tre månader kvar av eländet, vad gör man, jo det är bara att stå ut.
Hundarna lever lyxliv där vi bor nu och de bara älskar det. så underbart det är att bara öppna dörren och gå ut med dem lösa. Man ser riktigt hur de gläds. Esci leker och springer och jagar Zimba, som inte riktigt uppskattar Escis framfart. Han är ju inne på sitt tionde år nu så man får förstå honom.

Vi har fått en riktigt fågelstation här, det bara kryllar av fåglar av all de sorter. Gulsparvar,Talgoxar, Blåmesar,Hackspettar flera stycken,Skator, och en massa andra okända arter. Sedan har vi också en ekorre som kommer på besök dagligen och äter fröer i kylan. Börja bli en dyrbart historia det här men vad gör man. Har man börjat så får man fortsätta, annars dör de små liven. De flyger aldrig längre från maten än att de orkar fram nästa morgon. finns ingen mat till dem där då så är de dödens. Det kan man inte ha på sitt samvete. inte jag i allafall.
Esci och jag tränar lydnad för nu skall vi tävla. Död eller pina men så är det.

See You

Så var det dags för ett litet inlägg igen då, sitter här vid en dator och funderar på hur olika riktningar livet tar. Här sitter jag i gråkyla och lite typiskt svenskt förvinterväder och vaktar hund och katter medana ägarna

badar och solar sig långt härifrån. Visst är det orättvist på något vis, hmm

vore inte fel med sol och värme nu. Skulle verkligen byta ut julfirandet i Sverige mot jul och Nyår i ett varmt land, fast sedan ville man förmodligen inte åka hem igen. Vi har det bra djuren och jag, gör precis som vi vill inte fel . Tillbringat dagen både här och även hemma med två mycket sura fyrbentingar som tycker matte sviket dem ohyggligt. Är liksom lite omöjligt att släppa i hop dem då det är tre fullvuxna hanhundar, kan vara lite dumt.

I natt rymde våran vita katt Snobben ut genom fönstret i duschrummet, han är rätt ny på stället, så jag undrar verkligen om han kommer tillbaka igen.han fick upp fönstret själv och så var han väck. svenne den andra katten hade också gått ut men han gick omkring och ville vi skulle släppa in honom igen så han hade kommit på att han nog skulle bo där tror jag. synd på Snobben för han var så vacker och alldeles snövit.
Blir inte långt i kväll för jag är precis dödstrött.
Sov Gott

                 

Så har vi äntligen kommit så långt att man kan säga man är inflyttad. Ett sådant slit det är med att flytta och vad saker man har trots man tycker man slängt halva huset. Tack vare snälla släktingar och vänner så gick det fint med själva flytten men sedan skall allt på plats. Ja där är vi fortfarande men det går frammåt. vi fick dock till det så mycket att vi kunde fira första advent hjälpligt i alla fall.
 
Under denna veckan så har vi plockat saker, satt upp tavlor,satt in en diskmaskin ja lite av varje. Det tog en förfärlig tid att få in bredbandet, så förvånad jag blir...Heja Telia ni förnekar er aldrig.
Sedan skall man komma i håg att man efter lång tid nu har en ny adress, inte helt lätt det. Dock samma telenummer som väl är.

Hundarna tyckte först det var väldigt underligt att vi körde bort alla saker.
Esci är den mest nyfikna hund som går på ett par tassar, jag ljuger inte om jag påstår att han kollat av varenda sak som burits ut och senare burits in.
Inte ett steg utan Esci var bakom och man höll på att stå på huvudet på honom. Zimba tog det på sitt sätt -"Går jag inte ur bilen så kan de inte missa mig när de skall hem". Han satt konstant i bilen i tre dagar, vägrade på det bestämdaste att gå ut.
Esci lever mer i nuet och är alldeles för nyfiken för att klara av att vara så passiv. När vi första natten skulle sova där, ställde sig Esci framför min säng och tittade mig djupt in i ögonen precis som om han tänkte " Är du klok  eller, inte skall vi sova här, dags att åka hem här. Kom igen bara så drar vi".
Efter lite funderingar så beslöt han att skulle vi stanna där, ja då fick väl han det också, så enkelt var det. Dock skulle han ligga uppe på oss med alla sina 50 rottweilerkilon, och det kändes.
Nu börjar de dock acklimatisera sig och det är rätt kul för dem att få så mycket frihet som det bara går. De verkar trivas och det gör vi också.
Katterna tycker dock detta var en totalt fjollig idè och vem vet hur länge de behöver vara inne. Hoppas de kan gå ut rätt fort.
Så har det blivit andra advent och därför avslutar jag detta inlägg med det andra ljuset i adventsnatten.
Vi hörs

Så har vi då kommit till sista natten i radhuset och det känns lite underligt
då vi bott här i 20 år. Det skall dock bli skönt med mera utrymme för både oss och hundarna, slippa dessa underliga grannar som ställt till så mycket elände under det år som gått. Vi kört och kört och kört saker, fattar inte att man har så mycket trots att vi slängt massor .I morgon skall vi ta möblerna och sen blir det första natten på det nya stället. Nu har man att göra innan man fått i ordning på allt och innan man bestämt vad man skall ha allt. Dessutom mitt i alltihop jul, kunde ju varit skönt att sluppit det men vad gör man? Skall dock fira jul med dotterns svärföräldrar vilket är ruskigt vänligt av dem. Man är för trött för att ordna ett julfirande också.

Hundarna ser på detta med flytten med lite blandade reaktioner. Zimba sitter i bilen envis som en åsna för han skall minsann inte missa att följa med tillbaka till radhusen igen. Vägrar vara inne om man inte säger åt honom. Esci har hittat en ny sysselsättning, han vandrar upp och ner i trappan med en bunke i munnen. Tycker det är väldigt roligt. han har följt flyttningen med stort intresse, men när husse tog den första möblen så tittade Esci länge på honom och sedan på mig precis som om han skulle säga. Titta matte nu tar han möblerna också!
Sedan avslutade han dagen med att gå ut och rulla sig på det nygödslade höfältet och tro det luktade eller?
Det var bara att ta in honom och köra honom under duschen, vilket inte uppskattades kan jag berätta.
Nu har de små liven knoppat in och sover som någon nockat dem.

Vi är rätt sega vi också så snart dags att knoppa in.